Det där om att skriva uppsats

Håller på med uppsatsskrivande parallellt med en projektkurs vilket leder till att det inte blir mycket till övers för annat. Jag trodde att jag valt ett tillräckligt intressant ämne för att orka hålla på med det, men tröttheten kommer mer och mer bara jag tänker på det vilket leder till mardrömmar.

Så vad skriver jag om? Jo, unga vuxna som är fast i timvikarieträsket. Det svåra är dock att uppsatsen ska utgå från intervjuer, försök fånga en timvikarie som alltid är redo att tacka ja till jobb. Det problemet kommer ju först efter att jag fått dem att ställa upp på intervju, de flesta som får en förfrågan att delta tycker det är fruktansvärt ointressant.

Hur kan det vara ointressant att få lyfta fram sig själv och sin situation, få någon som lyssnar, på riktigt intresserad. Jag har själv erfarenhet av timvikarie, hemska hemska jobb där det i en situation gick så långt att jag faktiskt började fundera på att skada mig för att slippa gå till jobbet. Jag kan inte längre ha ljudet på mobilen på eftersom jag får ont i magen när jag hör att det ringer.

jag letar inte efter skräckscenarier jag vill ha historierna, jag vill höra om alla andras erfarenheter och lägga ihop dem till en helhet, på så sätt blir de tydligare och det blir lättare att se gemensamma för och nackdelar.

Och projektkursen... jag har kommit fram till att jag hatar statistik, men det är ganska intressant.

Spegel, spegel på väggen där...

Något jag saknar från förra lägenheten, det är inte mycket, är spegeln vi hade i hallen, den var väggfast och vi lämnade kvar den. Nu har vi en väldigt kort spegel som hugger av kroppen vid axlarna, det underlättar ju inte heller att vi inte fått upp den  än, utan den står lutad mot väggen.
Jag önskar mig en stor spegel, gärna med guldkant, lite barockt som bryter av mot den svarta tapeten och där jag ser hela mig själv även när den lutar.

typ så här

Jag är ju så fåfäng så en rejäl spegel behövs.

Önskelista

Bara för kragens skull

pärlor som ser ut som en bluskrage

En ny frisyr

Vinterdvala

Dagarna fylls av tentaskrivande och arbete med uppsatsen, punkt efter punkt på att-göra -listan betas av utan att den blir kortare. Däremellan fyller jag min tid med Tottepromenader och mys i soffan med Emma.

Mörkret sänker sig över oss tidigare och tidigare, med natten utanför fönstret vid fyra gömmer jag mig i vackra filmer med lagom dystert innehåll.

För några veckor sedan gick vi på Addamsmusicalen och efter det har jag återupptäckt den gamla svartvita versionen och bara njutit, hade glömt bort hur trevlig den är. Inte har den förlorat magin heller efter alla dessa år, och efter alla fruktansvärt översminkade Morticior som kommit efter kan jag bara konstatera att  Carolyn Jones är vackrast av dem alla.

En trött lördag

I morgon är det en vecka sedan vi var iväg och hämtade hem lilla Totte, en vecka med nya anpassningar, sämre frihet och bristande nattsömn, känns som om vi aldrig haft något annat. För tillfället sitter jag i en bäddad säng, nyduschad och med linserna i trots besväret med en hund som vill äta upp linsburken.

Älsklingen är iväg på träningen, istället för att träna tillsammans kör vi varannan gång nu, det ska vara rättvist. Medan jag njuter av att en trött valp sover och ger mig tid att sitta framför datorn. I natt var jag inte sams med honom, då han envist höll mig vaken och skulle ut och kissa vid tre på morgonen, blir så när tänderna får det att klia i munnen.

Kaos

Vi tapetserar vardagsrummet, så för tillfället lever vi i kaos. Hoppas på att slutresultatet blir bra i alla fall, inga fler fula gula tapeter.

På med klackar så kanske de inte ser att jag är osminkad...

Det är i alla fall uppehåll idag, bäst att passa på när det går att använda vita skor utan att få dem missfärgade under promenaden.

Utsövd

Vaknade tidigt till smattret av regn, bussarna som stannade för att med ett pysande släppa av och på, gissningsvis, morgontrötta personer. Själv drog jag täcket över huvudet och njöt av att ligga invirad i värme, sömndrucken och alldeles förfärligt kissnödig.

Kom upp vid åtta i dag, helt utan problem efter att ha varit alldeles utmattad i flera veckor, gardinerna hjälpte verkligen med sömnen. En natt utan minnesvärda drömmar, utan gatlyktans sken i ansiktet. Fick förnimmelser av jul och allt det där som är mysigt, att dricka te vid ett stort matbord, ha raggsockor över strumporna för att inte frysa fötterna av mig och gosa med en alldeles mysig och len Virva.

Förra nyår, moster Emma med systerdottern Virva

Men för tillfället är verkligheten inte så illa den heller och jag ska fortsätta med vardagen som den flyter på, helt utan allvarligare planer än matlagning och bullbak.

Höstsoppa

När höstvädret är grått är det bra att grönsakerna är fulla av färg och vitaminer. En enkel billig grönsakssoppa får upp humöret både när den lagas och när den äts. Och det fina är ju att det går att hitta grönsakerna svenska, närproducerade och till en billig peng även för oss stabor!

Receptet är för fyra personer och innehåller ungefär 300 gram körsbärstomater, fyra morötter, tre potatisar, två paprikor, en gul lök och rödlök. Dela alla grönsaker och lägg i en ugnsform, strö över salt peppar och timjan, eller oregano, eller båda, ringla över lite olja och så in i ugnen på 200 grader i tjugo till trettio minuter.

Efteråt ser det ut så här! Då är det bara att ösa ner allt i en järngryta, mixa med en stavmixer till en puré, vi behåller lite tuggmotstånd. Häll sedan i 8 dl vatten och en buljongtärning, koka upp och rör då och då. Färdigt att servera.

Till soppan serveras med fördel vitlökscrème fraiche; för två personer rostar vi två vitlöksklyftor med skalet på, tillsammans med grönsakerna. När de är rostade, ta bort skalet, mosa vitlöksklyftorna och blanda ut med  en dl crème fraiche ungefär, smaka av med salt och peppar. Låt stå ett tag i kylen.

För den som inte gillar vitlök går det lika bra att byta ut vitlöken mot 50 gram fetaost och servera soppan med fetaostcrème istället.

För oss som bara är två personer så räcker soppan även till dagen efter, eller till dagen efter det, eller dagen efter det... Den går alldeles utmärkt att frysa in.

En gardin i taget

I somras flyttade vi från mindre lägenhet till större, vilket resulterade i att vi plötsligt hade för lite inredning. I veckan tog vi äntligen tag i delar av behovet och skaffade andra paret gardiner till sovrummet, och idag dök de upp!

Vårt sovrum går i svart, rött och lila, med grå väggar. Nu är det äntligen så där mysigt om ombonat som vi vill att sovrummet ska vara. Det tog oss bara fyra lägenheter innan vi hittade helt rätt. 

Trash the dress?

Efter mycket om och men kom jag på hur jag skulle bära min bröllopsklänning som jag tycker är hemskt ful.

Gömd under en kofta förvandlades den till en kjol och blev mycket finare. Nu ska jag bege mig ut i regnet och inhandla mat samt hämta gardiner till sovrummet, idag är det endast en sporadisk pluggdag.

En dagens

Börjar äntligen bli frisk, tog bara två veckor.

Tar en paus i läsandet, en ny kurs har börjat och förberedandet inför uppsatsen fortgår. Hela helgen har jag klickat på uppdatera på mailen, i väntan på tentaresultatet. Kan ju meddela att jag blev godkänd, trodde det skulle bli ett u eftersom jag visste att det fanns delar som jag borde förtydligat och befäst lite mer i litteraturen, men jag blev lat. Och vad är det inte examinatorn kommenterar om inte precis det jag visste saknades, tydligen var i alla fall resten tillräckligt bra och med en intressant vinkling.

Jag är alldeles förfärligt intressant, och tyvärr alldeles förfärligt lat. Den här gången blir våra tentor granskade i forum och då lär jag försöka rätta till det jag inser är fel innan det ska lämnas in. Jag är av någon anledning alltid mer mån att det ska vara så bra som möjligt när andra i klassen ska läsa mitt arbete... Mina prioriteringar är helt fel!

Nu ska jag fortsätta läsa och anteckna en stund till innan jag tar kväll.

Sommarlängtan

Är alldeles rastlös i kroppen efter att ha varit sjuk i fyra dagar nu. Tack och lov försvann det fina vädret som morgonen visade upp så att jag slipper längta ut i alla fall. Spenderar min tid i sängen med utsikt över världen utanför och går igenom lite bilder från dagar då det var lätta att röra på sig, då hösten kändes mer som sensommar och hela dagen spenderades utomhus.

Det var nästan så att jag kände på mig att solen skulle försvinna efter att ha sett bilderna, desperat försökte jag hålla kvar den sista sommaren som bara runnit genom fingrarna, känns det som. Jag blev väldigt förtjust i den sista bilden.

Paus i vardagslivet

Under tiden Emma är på träningen kurerar jag mig i soffan framför datorn, med tända ljus och te jag varken känner doft eller smak på, men jag tror det är gott. Utanför  är det en grå höstkväll med regn precis som det varit det senaste dagarna.

Jag vill bara bli frisk, kunna andas utan att behöva tänka på varje andetag och gå mellan köket och vardagsrummen utan att bli alldeles skakig i hela kroppen. Försöker jag lägga mig ner och sova fylls lungorna av slem och jag börjar hosta. Får vira in mig i en filt och vara glad över att jag har någon som kommer hem om en stund och tar hand om mig.

De ensamma stunderna

Dricker kaffe och lyssnar på trafikbullret utanför köksfönstret. Det är regnigt och grått ute, kurar ihop mg med fönstret öppet bara för att få svepa in mig i en filt och njuta av att jag inte behöver gå ut i det. Älskar hösten, det är en enda lång ursäkt att få dricka varm choklad och rödvin i mängder. Men för tillfället nöjer jag mig med kaffe och chokladkaka.

En ros är en ros är en ros

Så fort det skrivs en krönika eller artikel eller blogginlägg om problematiken kring kläder, speciellt för barn, så dyker det upp män och kvinnor som blir arga för att författaren försöker förespråka skapande av likriktighet och borttagande av kön. Det är så hemskt, barnen blir förvirrade när de inte får vara det de är meningen att vara, nämligen ett uppenbart kön. Det var bättre förr då alla var så naturliga och män var män och kvinnor kvinnor.

Är det någon som överhuvudtaget läst historia? Eller bläddrat i en historiebok med bilder?

Vi har alltid gjort kön, försökt skapa olikheter med hjälp av kläder och korsetter. På 1700-talet hade kvinnor korsetter för att framhäva stora bröst och inlägg vid höfterna för att de skulle se riktigt bredhöftade ut.  På artonhundratalet när det var ett slankare mode för både män och kvinnor bar männen korsett som knuffade upp magen till bröstkorgshöjd för att de skulle få slank midja och bred bröstkorg. Medan kvinnornas liv och bröst snördes in samtidigt som de svälte sig själva eftersom de skulle vara lätta och slanka.

Modet har ändrats precis lika ofta över historiens gång som det gör nu, diskussionen om vad som är manligt och kvinnligt har förts lika länge som människan har funnits. Tankar och idéer om inte bara hur man ska se ut för att tillhöra rätt kön utan även vad man ska göra har ändrats. Ridning var tillexempel urtypen för manlighet för att sedan bli en kvinnosport, medan läkaryrket från början var något kvinnor tog hand om för att sedan bli mansdominerad. Sekreterare var det från början bara män som var innan det blev ett kvinnoyrke.

Till och med synen på sexualitet har förändrats, på 1800-talet var det tillexempel förbjudet att vara heterosexuell, eftersom det betydde att man ville ha sex för njutningens skull. Medan de på 1700-talet såg homosex som ett bra skydd mot oönskade graviditeter.

Vi diskuterar och leker och förändrar och hittar nya sätt att vara på hela tiden. Det är inget som är nytt. Däremot stör jag mig fruktansvärt mycket på att vi inte lärt oss något av historien och kommit längre än diskussionen av hur man på rätt sätt uttrycker sitt kön. Vi får väl alla börja gå nakna då så är problemet löst om det nu är så viktigt vad vi har mellan benen.

Smal

Tog en tur på arbetets och kollade in utställningen smal, vi tittade på film om att vara tjock och läste om alla olika ingrepp som finns att göra. Det känns som rena rama hittepåproblemen när man hör namnen på ingreppen. 

Jag vet att jag själv är fast i allt vad ångest, fetma och fulhet heter, och vore jag inte rädd för läkare och vill hålla dem så långt bort från mig som möjligt kanske jag skulle vara fast i en ond cirkel av plastikperfektion jag med. Men ju mer jag hör läkare bedyra att; du förtjänar att vara vacker, desto mer vill jag vara ful och inte bry mig. 

Det känns väldigt poänglöst att lägga allt sitt värde i utseendet då det är en hopplös kamp att försöka ha den perfekta ytan. Som att lägga sig förmögenhet på vackra blommor som efter att de dött lämnar en utan något kvar. 

Början på mitt i!

Och så närmar sig början igen. Dagar och kväller hukandes över böcker, umgänget med människor man inte tål (om man har otur), det finns ju folk jag gladeligen träffar igen och skulle vilja samarbeta med. Rädslan över att var en av de outhärdliga människorna för andra. Känslan av att göra nytta igen, att få använda hjärnan till att tänka. Jakten efter böckerna, stressen över att ha alldeles för mycket att göra och irritationen att man inte hinner göra det så bra man vill. Tristessen när det är ett ämne man bara måste ta sig igenom för att få sina poäng, det trevliga i att läsa om sådant som är relevant för det egna intresset. Lyckan i när man ser att informationstexten har med hen istället föra han/hon, studenten.

Förkortat; skolstarten är alldeles strax här!

Måste även få rekommendera ett fantastiskt fint slott att besöka.

Nämligen Ekenäs slott, där jag, Emma och mamma var för ett bra tag sedan. Det är ett riktigt sagoslott med en historia passande för en tvserie. Guiden var dessutom underbar att lyssna på och hon fick historierna levande med sin fantastiska utstrålning. Ni får ett litet smakprov från slottet men historierna lämnar jag till guiden.

Vad är en dag på slottet...

I lördags åkte vi till ljungs slott för att fika i solen och titta på överklasstorp. Nästan hela familjen packade sig in i två bilar för bilåkning och picknick.

Vi fick hälsa på hundar

Och hästar

Strålande sol men lite kyligt vid vattnet, Emma och jag hade bakat bullar som visade sig populära 

En alldeles idyllisk plats att fika på

Sedan blev det dags att vandra in i slottet

Storslagen arkitektur i trapphallen om man jämför med slottets utsida

Det var bara att gå igenom trapphallen så kom vi ut mot sjön igen, rummen låg i fil som de tenderar göra i slott

Och på toaletten hängde en kristallkrona

Efteråt ville de andra åka hem, men vi tappra stannade kvar i väntan på en visning. Det var jag

Sebastian och Emma. Vi tog en promenad och fikade en andra gång på en brygga. 

Och vad som hände i slottet? Det får ni åka dit för att ta reda på alldeles själva :)

I morgon är det en ny lång dag, sa mamman. Alldeles egen från början till slut. Det är väl en trevlig tanke.*

Istället för en dag med minigolf och glass med familjen fick jag vända direkt och cykla till jobbet istället för att hoppa in eftersom guiden skaffat sig hjärnskakning - anställ aldrig en fotbollsspelare. Cyklade i medvind hela vägen och kom fram med bra marginal, det var som om det var meningen att jag skulle dit.

Första visningen gick så där, jag var helt osynkad med mig själv och gruppen var alldeles för stor och oengagerad, det kändes lite som om jag höll visning för ett svart hål som bara slukade allt jag gav.

Andra visningen däremot var underbar, en liten grupp som lyssnade intresserat, deltog i visningen med frågor och kommentarer på rätt ställen. Sedan deltog även världens trevligaste par, de var öppna och vänliga och roliga att prata med även efter visningen. Dem ville jag ha som mina pappor.

Solen lyste hela dagen så jag kunde springa omkring i svalkande sommarklänning, nu kommer regnet igen.

*Ur Pappan och havet av Tove Jansson

Industrisemester

Mikael Wiehn samlade gamla som unga på torget för en timmes musik, där vi kunde träffa gamla och nya bekanta, titta på främlingar och barn som dansade till levande musik. Mycket trevligt när folk sluter upp kring och får en gemenskap även om det bara är för ett litet tag.

Det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart...

Går på repeat för tillfället...

Han är alldeles död, sa lilla My sakligt*

Då jag hade behov av att komma ut och röra på mig lite tog jag på mig oömma kläder, stoppade ner regnstället i ryggsäcken och drog på mig kängorna för att ge mig ut i skogen med snyggparet för att plocka svamp. Vi vandrade omkring på mossbeklädd mark och gick genom midjehöga och regnvåta ormbunkar för att hitta kantareller. Vi plockade så det räckte och lämnade de yttepyttesmå till nästa gång.

Vi träffade även på den här typen som dock varit död ett tag

 Sedan åkte vi hem till paret, åt hemlagad skräpmat och tittade på skräpteve innan jag var tvungen att vandra hem i ösregn.

Kan jag få returnera den här sommaren tack.

*Ur Trollvinter av Tove Jansson

Här kommer att bli ett diaboliskt pandemonium, tro mig!*

När det regnade som mest myste vi ihop oss med tända ljus och vin, lyssnade till regnet som slog mot rutorna och var glada över att vi inte var ute. Då och då lyste en blixt upp himlen så att världen såg elektrisk ut, som att möta billyktor mitt i natten på en landsväg, plötsligt, bländande och så över.

Emma som myser med ett glas vin med fårskinsfällen som värmer hennes fötter

*Lilla my ur Pappan och havet

Man är aldrig nere med en ballong

Ägnade gårdagen åt att dricka öl och vänta på regnet som aldrig kom. Luften var tung och svetten rann vid minsta lilla rörelse. I ren desperation för att komma undan fukten vandrade vi in på myrorna och hittade en spegel till hallen för nittio kronor, åh vad jag har saknat en hallspegel, att kunna se hur jag ser ut från axlarna och ner innan jag vandrar ut i verkligheten. Vi hittade även en golvlampa för femtio kronor, det är roligt att göra fynd.

Efter promenaden ute, drack vi vitt vin för att kyla oss och blåste såpbubblor på katten

Lampan är det billiga fyndet, vi väntar på att få finare väggar med även hantverkare tar semester

Och så spegeln, då det är stenväggar måste vi få tag i en borr innan vi kan få upp den

Nu kom det, regnet som vi väntade på hela dagen igår, doften av regnvåt asfalt letar sig in genom våra öppna fönster tillsammans med trafikbuller från söndagspigga förare. Det är så trevligt att bara sitta inne och lyssna på allt och dricka alldeles för mycket kaffe.

Nytt

Efter veckor av packande och intensivt flyttstädande, samt uppackande i nya lägenheten, kan vi här- efter en vecka sedan vi flyttade in, sitta med ett glas vin och lyssna på trafiken som bullrar utanför på Kungsgatan. Allt har hamnat på sin rätta plats och trots att vi fortfarande är i behov av lite nya saker, exempelvis en till bokhylla då vi har för många böcker, känns det som hemma.

Har även en ny blogg då jag kände ett behov av fortsatt förändring, ibland finns det inte längre något kvar i det gamla och då är det onödigt att hålla kvar. Har saknat att skriva, även om ingen läser, det är en bra övning inför alla uppsatser (eller framtida romaner), och det är annorlunda när jag vet att andra kan läsa det, att få skriva direkt till någon.

Nu ska jag titta på skräpteve och bara mysa med min fru. Andas in regnvåt luft genom fönstren och njuta av att  vara fruktansvärt sommarledig.