I morgon är det en ny lång dag, sa mamman. Alldeles egen från början till slut. Det är väl en trevlig tanke.*

Istället för en dag med minigolf och glass med familjen fick jag vända direkt och cykla till jobbet istället för att hoppa in eftersom guiden skaffat sig hjärnskakning - anställ aldrig en fotbollsspelare. Cyklade i medvind hela vägen och kom fram med bra marginal, det var som om det var meningen att jag skulle dit.

Första visningen gick så där, jag var helt osynkad med mig själv och gruppen var alldeles för stor och oengagerad, det kändes lite som om jag höll visning för ett svart hål som bara slukade allt jag gav.

Andra visningen däremot var underbar, en liten grupp som lyssnade intresserat, deltog i visningen med frågor och kommentarer på rätt ställen. Sedan deltog även världens trevligaste par, de var öppna och vänliga och roliga att prata med även efter visningen. Dem ville jag ha som mina pappor.

Solen lyste hela dagen så jag kunde springa omkring i svalkande sommarklänning, nu kommer regnet igen.

*Ur Pappan och havet av Tove Jansson