Tog en tur på arbetets och kollade in utställningen smal, vi tittade på film om att vara tjock och läste om alla olika ingrepp som finns att göra. Det känns som rena rama hittepåproblemen när man hör namnen på ingreppen.
Jag vet att jag själv är fast i allt vad ångest, fetma och fulhet heter, och vore jag inte rädd för läkare och vill hålla dem så långt bort från mig som möjligt kanske jag skulle vara fast i en ond cirkel av plastikperfektion jag med. Men ju mer jag hör läkare bedyra att; du förtjänar att vara vacker, desto mer vill jag vara ful och inte bry mig.
Det känns väldigt poänglöst att lägga allt sitt värde i utseendet då det är en hopplös kamp att försöka ha den perfekta ytan. Som att lägga sig förmögenhet på vackra blommor som efter att de dött lämnar en utan något kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar